Sauntering Minds

Mitt ute på havet, långt hemifrån, får jag plötsligt syn på någon jag känner igen. På fartyget Taifun står Fritiof Andersson, en gammal barndomsvän. Sedan vi sågs sist har han hunnit vara med om mer än de flesta gör under en hel livstid.

Vi befinner oss på väg mot Röda havet när vi möter fullriggaren Taifun. Fartygen kommer nära varandra och en av våra styrmän tar sig över för att prata med besättningen. Det är då jag ser honom, Fritiof Andersson.

Jag blir både förvånad och glad över att träffa honom på en sådan oväntad plats. Själv verkar han ta det hela med glädje.

– Man möts ju ibland i monsuner och passadvindar, säger han.

När vi börjar prata inser jag ganska snabbt att Fritiof har mycket att berätta.

Rånad och fast hos pirater

Efter att ha blivit kvar i Kina blev Fritiof rånad i Shanghai. Som om det inte var illa nog hamnade han sedan hos pirater och hölls fången. Där tog historien ännu en oväntad vändning.

– Jag gifte mig med dottern till mördaren Fu Wai. Det är hemskt, men det är sant, berättar han.

Det var också med hennes hjälp som han lyckades ta sig vidare till Singapore. När han kom dit hade han varken pass eller pengar och visste inte riktigt hur han skulle ta sig hem.

På ett torg råkade han träffa Sveriges konsul, kapten Fredrik Adelborg. Konsuln kände igen honom och hjälpte honom med pengar, nya kläder och ett pass. Till slut kunde Fritiof fortsätta resan och mönstra på ett nytt fartyg.

Men hemresan blev inte direkt lugn.

En ovanlig last

I Siam tog fartyget ombord en minst sagt ovanlig last. Det fanns bland annat tigrar, lejon och elefanter som skulle transporteras vidare till Hamburg.

Söder om Ceylon hamnade fartyget i en kraftig cyklon. Mitt i stormen tog sig ett lejon ur sin bur och gav sig på en elefant. Fler djur kom lösa och situationen ombord blev snabbt kaotisk.

Fritiof berättar hur kommandobryggan försvann överbord och hur elefanten knäckte masterna. En gorilla lyckades till och med ta sig ner till maskinen och började dra i reglagen efter att ha sett hur maskinisten arbetade.

När Fritiof berättar allt detta är det svårt att veta vad som är mest otroligt: cyklonen, de förrymda djuren eller att han själv lyckades ta sig därifrån. Det låter nästan påhittat, men Fritiof själv verkar inte tycka att det är särskilt konstigt. För honom är det bara ännu en historia från livet till sjöss.

Vad hände med elefanten?

Precis när jag tror att jag ska få veta hur allt slutade är det dags för oss att lämna Taifun. Fartyget ska segla vidare och vårt samtal måste avbrytas.

Jag hinner därför bara fråga en sista sak: Vad hände egentligen med elefanten?

– När vi träffas nästa gång ska jag berätta, svarar Fritiof.

Det är ett typiskt svar från honom. Efter allt han precis har berättat lämnar han mig ändå med den kanske märkligaste frågan obesvarad.

Sedan skiljs våra vägar igen. Taifun sätter segel och fortsätter bort över havet medan vi ror tillbaka till vårt eget fartyg.

Jag ser efter skeppet och räknar seglen. Tjugotvå vita segel syns över det blå havet. Snart är Fritiof Andersson på väg bort igen och jag står fortfarande utan svar på vad som egentligen hände med elefanten.